Avkopplat

Avkopplat

__________________________________________________________________________________________________

Gör gärna ett besök på min hemsida www.avkopplat.se! Om du kom därifrån och vill hitta tillbaka stänger du bara detta fönster!

Träning och prov

VardagPosted by Ing-Mari 03 Oct, 2013 15:15:38

Dags för en lite uppdatering. Man brukar tycka att det är lugnt ett litet tag efter semestern, innan allt drar igång med förfärande hastighet. Men i år trycktes gaspedalen ner i botten redan sista helgen på semestern! smiley Det var FM och WT och RI-helg och sen var jag en hel helg och tränade på Roghöjden, hos Maidens uppfödare. Saknade henne när vi började prata minnen…tänk vad åren går!!

RI-helgen tillbringades denna gång i Götene. En riktigt, riktigt bra helg med trevligt boende, god stämning och framför allt riktigt bra träning. Joakim hade ordnat en övning till oss på ett område där man verkligen fick tänka säkerhet (skarpt). Stenbrott där den brutna stenen lagrades i höga staplar bredvid varann, vilket gjorde att det blev djupa hålrum mellan de ojämna stenarna. Lurigt. Thomas och jag gick i par och fick en annan del av området med massa grushögar, nån liten bod och nån maskin en osäkrad rasmassa där man inte fick gå förutom runt om och på en väg ovanpå. Vi gick ytterkanterna först, utan något resultat. När vi sedan var på väg mot rasmassan, fick vi rycka inte och hjälpa en annan grupp som hittat en man långt ner bland stenblocken. Nu var då 10.000 kronors-frågan: Hur hjälper vi honom bäst? Kan vi komma ner till honom, kan vi hjälpa honom upp? Det blev en hel del letande efter ställen att komma ner till honom, vilket lyckades efter en stund. Innan vi hann så långt som till att försöka få upp honom, piggnade han alldeles själv till så pass att han kunde klättra ut för egen maskin ;-)

Vi fortsatte vårt sök, och när vi var nästan färdiga att ge upp, fick Hedvig vittring ovanpå rasmassan. Hon var alldeles helt bestämd över att hon skulle klättra ner, men det fick hon ju inte, så jag valde att gå ner och runt nedanför branten, och där, gömd bland stenblocken, hittade vi en figurant. Så skönt med en utdelning efter en bra stunds tomsök.

På lördagen tränade vi i grupper på detta område, och det blev verkligen kanonbra träning! Jag gjorde upptäckten att Hedvig kan tänka sig att hoppa ner i små hål, men tycker att stora hål (som hon förmodligen uppfattade som kanten på området) är jättejobbiga. Hon visade att figgen var där, och markerade, men som jag uppfattade på lite för långt avstånd. Med facit i hand gjorde hon nog ganska rätt, och då ångrar man så klart att man inte köpte markeringen smiley Men hon är ju gammal i gemet och tar inte skada av en fig som blir fel… Lördagkvällen tillbringades med grillning och minigolf och jag tror aldrig att jag har skrattat så gott på en RI-helg smiley

Skanska blev målet för träningen på söndagen, och där fick vi också göra ett litet ”prov” där hundarna först skulle söka av halva rasmassan (där var tomt) och sedan skickas över i andra halvan och hitta en figurant där. Måste säga att jag tycker Hedvig gjorde detta strålande. Kanske petade jag lite onödigt i det tomma området, men det är ju lätt att tycka och säga i efterhand när man vet att det är tomt…

På Roghöjdenhelgen träffades vi redan fredag förmiddag och gjorde några övningar som en liten statuskoll på hundarna. Inget konstigt där sa Pinja och skötte sig utmärkt. smiley På kvällen lade vi i kräftburar, och medan kräftorna kröp in diskuterade vi gemensamt vilka övningar vi skulle lägga upp för respektive hund under lördagens träning. God mat blev det förstås också, innan vi hämtade hem våra burar i hällregnet. Skörden blev inte jättestor, så det var tur att Mats & Gudrun hade backup-kräftor.

Det skar mig i hjärtat att sätta Pinja på hundpensionatet och gå och lägga mig ensam, men jag tror att jag mådde sämre än hon. Trots att det var ganska livat med hundar som skällde både inne och ute så hörde jag inget ljud som lät som hon! Nyttigt, jag vet, men jobbigt!

Lördagens träning ägnade jag mest åt att gång på gång på gång skicka Pinja på ett linjetag i vatten, över till en ö där 12 kajor var utlagda på ett sök. Det var verkligen inte det lättaste, och jag fick verkligen trycka ut henne varje gång, men jag undrar jag om inte det var en bra medicin. Varje gång hon lydde fick hon utdelning! Sen gjorde vi en egenpåhittad övning där Pinja fick göra en rad enkla apporter, men varje gång hon försökte visa upp dummyn för en funktionär fick hon en skur ur en vattenflaska. DET var bra, och hädanefter ska ingen kastare vara flasklös när de kastar åt mig!! På träning vill säga…

På lördagkvällen blev det en lugn men trevlig kräftskiva, och på söndagen var det dags för träningsjaktprov. Jag ville ju gå på ökl-nivå, men tyckte nog att upplägget var ganska mastigt. En dubbelmarkering på vatten, där man stod bakom en kanske 30 meter bred vassremsa, som gjorde att vattnet inte syntes för hunden. Den ena föll i vattnet, så den hördes ju, den andra på land på andra sidan om åfåran. Pinja spikade den på land, och jag kände att hon kom ihåg nummer två också, och tog en bra linje till den, men så började hon tveka vid vattenkanten och tappade bort sig. Till slut fick hon hem den i alla fall. Sen vattendirigering. Samma vass i vägen, och utanför den var det som en T-korsning där åfåran och en båtränna möttes. Den korsningen skulle hundarna över diagonalt och hämta en fågen i vasskanten på andra sidan. Det blev alldeles för svårt! Hon var nära, men så mindes hon markeringarna och drog sig åt fel håll, så efter mycket visslande och viftande avbröt jag och bad om hjälp från båten. Sedan var det dirigering i vattenväxtligheten, den gick hyfsat bra i alla fall. Därefter ett sök, som Pinja gjorde jättebra och till slut en trippelmarkering på linje(!!!). No Way, tänkte jag. Yes Way, sa Pinja och hämtade alla tre! smiley

Räddningshundkursarna och resten av gänget också, har varit i Revinge och gjort delprov 1. En tredjedel av utbildningen gjort, och än så länge ar mina 3+1 ekipage med i kurs! Kul!!

Pinja har ju vågat oss ut i provsvängen lite också… 20 september var vi på Kkl i Fröseke. Pinja gjorde faktiskt mycket som var bra, men på slutet blev hon bara fööör olydig, och ville hellre gå på sitt eget sinne än på mina dirigeringar. Lite missuppfattning från min sida också, då jag trodde fågeln låg längre ut än den gjorde och stoppade alldeles för sent… På allra sista skicket skulle hon dirigeras från en åker in i terräng med hög markvegetation. Jag fick henne på en fin linje, men alldeles innan hon skulle in i terrängen började hon svänga av. Hon tog mitt stopp fint, och påbörjade utsignalen fint, men vände sen igen. Sedan började den där kampen mellan oss, och jag fick inte ut henne. Senare förstod jag att det som stoppade henne var en tät barriär av den glespälsade hundens motvilja: nässlor… Tror att domaren gillade Pinjas arbete, och han såg uppriktigt ledsen ut när han sa att han inte KAN godkänna detta, det är lite FÖR mycket olydnad… Besviken blev jag såklart, men jag kan ju inte annat än att hålla med….

Dagen därpå, 21 september, var det dags för oss att göra debut i ökl på B-prov. Jag var jättenervös redan innan, och inte blev det bättre när jag såg provet, som i mina ögon verkade jättesvårt. Hela provet gick på ett gungfly och man blev nästan en aning sjösjuk… Det började med att hund 1 (min parhund) fick hämta tre vilt på ett relativt stort sök, och när den hunden var på väg in med tredje, fick jag en markering åt andra hållet. Den spikade Pinja, men lade av outgrundlig anledning ner den några meter framför mig, och tog om. Sen skiftade vi platser och Pinja tog tre på söket. Sen flyttade vi oss längre ut på gungflyet, och parhunden fick hämta tre till på söket. Därefter skulle jag ta en dirigering. Tycker att Pinja tog en bra linje ut, men så svängde hon av och jag lyckades INTE få henne att gå så långt åt höger som jag hade önskat. Dels fick hon nog lite vittring av den andra dirigeringen som låg ute, och dels fanns det dragning kvar åt den punkt där markeringen hade landat. Så efter en stund fick jag ta in henne utan fågel… Direkt därefter var det vår tur att jobba på söket. Det är klart, att det ÄR ett tufft jobb att leta efter sista fågeln i denna tunga, tunga mark! Men Pinja jobbade alldeles strålande, fast hon fick kämpa, och när hon jobbat….ja, jag vet inte hur länge…utan att hitta den sista (som antagligen låg ute i vassen, jag visste inte vilken som var kvar) så fick jag ta in henne.

Två ”moment” kvar… Först vårt värsta moment vattendirigering. Först en bit ut över gungflyt, sen i vattnet, och i den bästa av världar skulle väl hunden gått förbi den lilla ön i mitten av viken, men den erfarenheten har ju inte Pinja, så hon gick upp på ön, men mot förmodan tog hon efter lite övertalning mina tecken där och fortsatte över ”nästa” vatten och upp på land på andra sidan. Förvisso en bit från fågeln, men eftersom det låg helt rätt i vind där, så lät jag henne bara fortsätta, och hem kom vattendirigeringen!!! Inte så snyggt kanske, men jag var glad ändå! Till sist en lång och lurig vattenmarkering, inte långt ut i vattnet, med flera terrängskiften innan de kom ut och skulle börja simma. Och precis före nedslagsplatsen var där några ganska kraftiga vattenväxter (trodde först det var ett kullfallet träd, men det var det nog inte) som de behövde komma antingen över eller runt. Denna spikar Pinja till min glädje! Jag förstår ju att det inte kan bli något högt pris med en bom på landdirigeringen, men vi fick ett tredjepris och jag åkte hem med en känsla av att vi faktiskt ska kunna ta oss igenom ökl också. Nästa gång, då så!!

Nu blev det långt, får försöka uppdatera lite oftare om jag ska hålla på med det här…