Avkopplat

Avkopplat

__________________________________________________________________________________________________

Gör gärna ett besök på min hemsida www.avkopplat.se! Om du kom därifrån och vill hitta tillbaka stänger du bara detta fönster!

Flatmästerskapet mm

VardagPosted by Ing-Mari 13 Aug, 2013 17:51:15

Min föresats att uppdatera lite oftare blir tydligen inte mycket mer än just en föresats…Men om jag nu inte ska lägga ner hemsida och blogg helt och hållet så är det väl ändå hög tid att göra ett inlägg.

Det har inte riktigt blivit så mycket jaktträning i sommar som jag hade tänkt mig, men en del i alla fall, och även om jag känner att jag inte kommer vidare – eller att det i alla fall går väldigt långsamt, så har det i alla fall varit bra träningar! Bl a en minnesvärd träning med Ingela Karlsson och Anna-Lena Wendt, där Pinja gick superbra! Mycket bra markeringar och hon gick sitt i särklass längsta linjetag någonsin. 200 meter över en väg, en plöjd åker, en stenmur och över en slagen äng. Utan minsta tvekan. Det levde jag på rätt länge J

På FRK Smålands sommarträff deltog vi i kurs för Maria Cedersmyg på lördagen, och som alltid får man med sig något guldkorn! I mitt fall handlade det om detta att bära dummy (och fågel). Att kunna sitta still och hålla kvar även om det kommer skott och kast och andra störningar runt omkring. Pinja har ju lite löst apportgrepp, så det blir bra att träna på.

Söndagens WT funkade inte alls, så det kändes ju skittrist. Första station var en dubbelmarkering vid vattnet. Man stod en bit upp, och första kastet kom bara någon meter ut och där var jag för sen och för dålig på att rikta upp Pinja, så kast nr två missade hon helt. Nästa station var först en markering och sedan en dirigering. Egentligen inga konstigheter, men hon fick jobba länge på markeringen, och sedan hade jag jättesvårt att få ut henne rätt till dirigeringen. Station nr 3 en dubbelmarkering. Inget konstigt alls – förutom att hon absolut skulle ta en runda runt skytten på vägen in. Pinja i ett nötskal… Nr.4 en dirigiering igen. Inte så långt, men det var högt gräs och många hade sprungit rundor där, så Pinja halkade in i en ”stig” och var svår att få ut. När hon väl var där hittade hon inte direkt och kom ur området igen. Där blev det en nolla… Sista station var vatten, och man stod långt upp på land och fick en markering från dold kastare med dolt nedslag i vattnet vid vassen. Hon fick jobba rätt hårt där, men höll sig i rätt område hela tiden och fick hem dummyn själv. Jag är lite osäker på totalpoängen men de var blygsamma, 49 tror jag… Det kändes som ett bakslag för vi borde ha kunnat göra mycket bättre än så!

Lydnadstävlingen som vi anmält till blev inte av, för Pinja bröt en klokapsel samma vecka. Det var ett ”snällt” brott och hon kunde ha gått tävlingen om det inte varit för karenstiden på sövning/smärtstillande. Sedan dess har vi knappt tränat någon lydnad, men om man struntar i att skämmas så KAN man faktiskt starta hunden i lkl 1 trots att den närmar sig fyra år…

Senaste och roligaste händelsen är Flatmästerskapet i Västerås nu i helgen. Vi körde upp i fredags och slog upp tältet innan vi åt kräftor tillsammans med Coatfloatgänget på kvällen. På lördagens morgon var det dags att bege sig ut på rutorna. Pinja och jag startade ökl, och första station var en walk up med 4 ekipage. Först transport sedan två skott och kast, mer transport och sen ytterligare två skott och kast. Ny transport och sedan skulle vi skicka en hund i taget. De fyra dummiesarna hamnade i samma område, så det kändes inte såå svårt att få hunden till vittringsfältet. Egentligen kände jag att det var en station som passade oss. Pinja brukar vara i alla fall ganska bra på att gå på linje och att springa långt över en öppen yta. Det började bra med ett fotgående som kändes oväntat stabilt. Men hunden bredvid mig kom vääldigt nära, och när vi gjorde sista halten satt den en halvmeter från min högra sida. Och när hennes matte kommenderade Apport så drog Pinja. Vilket förstås kunde ha hänt om grannen stått tre meter bort också… Hon stoppade direkt när jag kallade in och jag såg på hennes förvirring att hon var säker på att hon gjort rätt. Såå himla onödigt och jag blev superbesviken, och jag bannar mig själv för att jag använt Apport som kommando!!!! Kunde naturligtvis inte bli något annat än en nolla redan på första station L

Nästa station var en dubbelstation där två ekipage gick in tillsammans. En fick en markering och den andra skulle hämta en dirigering i skogen. Inte så lång och inte svår. Vi började med markeringen och den gick i det närmaste klockrent. Ut – stopp – söksignal – hem. Markeringen gick också riktigt bra, snabbt ut och snabbt in. Det blev 19-18 på den stationen (fast jag vet inte vilken som är vilken…). Station nr 3 var en kort dubbelmarkering, med en ganska dold kastare. Första kastet kom mot oss och på andra kastet såg man bågen i luften men inte nedslaget. Även detta tycker jag gick riktigt bra med spik på båda, men så såg jag att hon tänkte göra en lov om kastaren (som uppenbarligen syntes därute) efter tvåan, så jag kallade in. Denna station fick vi bara 14 på, så något annat ”fuffens” har vi väl gjort, fast jag inte riktigt vet vad. Sista station en dirigering i gles skog där dummyn låg bakom en stor sten. Pinja går ut en aning snett bara, tar stopp och sidotecken perfekt, stopp och söksignal och så var den hemma.... Yes, sista dummy, sista station…och när jag slappnade av en sekund så tog den lilla apan en lov om domaren och funktionärerna och visade upp dummyn innan jag fick den. Vi fick ändå 18 poäng här, så det kunde ju nästan blivit full pott om inte om…

Totalt sett får jag väl vara nöjd ändå, trots att jag surar lite över den där nollan. Vi hade inte haft något med toppstriden att göra i vilket fall, men många poäng är ju roligare än 69…

Till helgen väntar nu WT i Höör, och nu tycker jag att det är min tur att ha medvind hela vägen!!

Haddock och Hedvig då? Jo, just nu känns det som att Hedvig mest underhållstränas. Sugen och inspirationen för räddningen är inte den allra bästa om jag ska vara ärlig. Tycker att det är jättekul med den nya kursen, men för egen del går det ganska trögt. Hedvig tycker dock att det är så fantastiskt roligt så hon knappt kan hålla sig kvar i skinnet när rödstället kommer fram! Vi får väl se om det känns bättre efter stora övningen i höst!

Haddock får också lite träning som han för det mesta sköter med den äran, men i övrigt är han glad, pigg och äppelknyckande pensionär J