VardagPosted by Ing-Mari 24 Jan, 2012 06:39:04Jag klagar inte. Faktiskt. Vi har haft en bedrövligt kladdig, blöt, blåsig och mörk "vinter" men jag tycker ändå att det till stor del har uppvägts av möjligheterna till bra hundträning hela tiden. Men så i lördags var det alltså dags... Det dråsade ner sisådär två, ja åtminstone en och en halv, dm snö, så den planerade träningen hos Birgitta i söndags var bara att glömma. Hon hade dessutom fått ännu mer snö hos sig!
Men jag hade turen att få till en bra träning i fredags eftermiddag i alla fall. Jag vet ett ställe där det är riktigt mossigt i vanliga fall, och med denna vinters vattenstånd så vill jag lova att det var tungt! Jag trodde nog att det skulle vara åtminstone bitvis fruset, och gjorde missbedömningen att ta kängor på. Jag kunde överhuvudtaget inte gå ut i det! Hur som helst; vi lade ett sök där i mossen, och förutom 5 vanliga dummies per hund, så grävde vi ner två miniminidummies. Vi visste var vi hade dem, och sa oss att det bara var test. Tar de dem så är det skoj, gör de inte så gör vi ingen affär av att de finns. Vi lade ett ganska svårt linjetag också, rakt ut på mossen, tillräckligt nära söket för att det skulle kunna blivit problem att hålla isär...
Sen varvade vi ett par dummies på söket, med linjetagen och med dubbelmarkering på andra sidan vägen, där kastaren stod mitt bland buskarna och kastade ut i lite mer öppen, men även där riktigt blöt och svårsprungen terräng. Svårt, svårt, egentligen lite över vår nivå, men de fixade det!! Kanske inte på det allra, allra snyggaste sätt, men helt okej! Pinja kroknade helt när hon skulle ut på söket sista gången, så jag fick ta lite extra motivations-kvack och utsmyg av en extra dummy där ute, men då gick hon ut och jobbade långt ut, och fick dessutom bingo på den sista av de "gamla" dummiesarna! Förutom det - och jag tror att det var ett utslag av ren trötthet - så tycker jag att hon jobbade på bra. Och hundarna klippte även minidummiesarna! Det får jag nog säga att jag var lite impad av, för de var väldigt väl nedgrävda!
När jag kom hem från jobbet i fredags, så hände något både märkligt och otäckt. Jag släppte ut hundarna i trädgården, lite bråttom hade jag eftersom jag skulle ut igen, så de fick bara ett par minuter på sig, och sen ropade jag att vi skulle gå in. Haddock kom, Pinja kom men inte Hedvig. Jag tänkte att hon antagligen var upptagen med "behov" och gick in med de andra. Ropade igen efter en minut, men hon kom inte. Lite irriterad gick jag runt huset och tittade, och då står hon under björken med ena frambenet hängandes. Jag ropade igen men hon kunde inte röra sig. Då blev jag riktigt rädd, och bar in henne i hallen. Kände och klämde på henne men ingen smärtreaktion alls, och efter en stund så gick hon på benet igen. Hon haltade visserligen en stund, men senare hade även det gått över. Till saken hör, att hon klämde tassen under ett galler på räddningsträningen kvällen före, men då visade hon heller ingenting, mer än att hon skrek till just när det hände. Har ingen förklaring till vad som hände, kanske slog hon i tassen på något vis och fick någon sorts änkestöt? Hon har inte visat något alls sedan dess? Ska ställa frågan när vi ska vaccinera i morgon, men räknar inte riktigt med att få något svar på detta...
Innan och medan snön kom i lördags, så gick Pinja och jag en långrunda. 16 km närmare bestämt. Delvis på en liten grusväg där hon kunde vara lös, och jag passade på att träna lite stoppsignaler och inkallningar. Stoppet kan väl alltid bli bättre förmodar jag, men det funkade helt ok.
Nu några bilder från i söndags, när hundarna var riktigt nöjda med vädret!!
VardagPosted by Ing-Mari 18 Jan, 2012 08:06:20Lite svårt med inspirationen, men jag försöker väl börja om…
Igår satt jag här och skrev ett ganska långt inlägg, men när jag nästan var
klar lyckades jag klanta till det och tog bort alltihop. Typiskt mig!
Förra veckans hundträning bestod av räddningsträning för
Hedvig & Haddock på onsdagen. Var väl inte supermotiverad, men det blev en oväntat
bra träning. Inget alldeles särskilt, men en fig som skulle bli en
avståndsfigurant, visade sig bli omöjlig från det håll vi hade tänkt, däremot
drog hundarna in bakvägen, rakt över stooor sandhög och markerade i knäet på
figuranten. Med sand och allt! Problemet med Hedvig är väl det vanliga, lite
för yvig, lite för springig och het på gröten…men som jag många gånger sagt; om
det INTE är ”lite mycket” när man kör sitt 20-minutersrace på vårt mest använda
hemmaområde, ja då tror jag inte att det räcker till i slutänden. Tror att det
måste finnas ganska mycket marginal om det ska funka när man har flugit runt
halva jordklotet, landar och ska ut och jobba i jättesvår miljö och inte
osannolikt i stark värme… Nu har man ju
ingen garanti för att man klarar av det ÄVEN om man har marginal, men man kan
ju inte göra mer än att träna så gott man kan…
I söndags stod det jaktträning på schemat. När vi tittat
över marken började vi med att lägga ut två målområden med två dummies till
varje hund. Båda två hamnade vid/i/över en stenmur (fast på olika ställen då
förstås) med möjligheter till att välja avstånd efter egen nivå. Sedan satte vi
igång med markeringar. Lisbeth och jag delade på dubbelmarkeringar där båda
kastarna var dolda. Båda dessa blev egentligen alldeles för svåra och vi fick
göra om något kast, men på nåt sätt så fick vi hem dem i alla fall. Det
kastades en dubbelmarkering, och om hundarna får välja så brukar de ju oftast
välja den sist kastade, men här styrde vi upp så att första hund fick hämta nr
1 och sedan fick den andra hunden hämta nr 2. Ny dubbelmarkering och så
skiftade vi apport. Tanken var egentligen att vi skulle avslutat den som en
dubbelmarkering där vi hämtade båda, men då de blev för svåra, så avslutade vi
medan tid var…
Sen tog vi våra linjetag, och det första vi gjorde var
ganska lätt, utmed en rak åkerkant. Däremot var det riktigt långt jag är
jättenöjd med Pinjas fart hela vägen ut, och både upp på och över muren. Nästa hade ingen hjälplinje alls, och gick
över ett dike, och över ett litet skifte mellan åker och äng. Vildsvinen hade
bökat upp ordentligt just där och nu var knugglorna tillfrusna och inte helt
lättsprungna! Men även där tycker jag att Pinja gjorde riktigt bra ifrån sig!
Efter det gjorde vi en gemensam viltövning, där hundarna
fick plocka vilt från marken, bära vid sidan, lämna av, gå vidare vid sidan, plocka
upp en ny, eller för den delen INTE plocka om man valde det. En ganska bra
övning både i att bära vilt och som ren lydnad/ledarskapsövning. Riktigt bra för Pinja måste jag säga, som
fick både störning och lite konkurrens av de andra hundarna!
Vi tog en liten fika också – det hör ju till varje lyckad
jaktträning - och sedan delade Lisbeth
och jag på ett sök med tio fåglar. Och jag tror, banne mig, att undret håller
på att hända!! Pinja är ju fortfarande inte på långa vägar snabb i upptagen,
men hon jobbade fint och plockade varenda en av sina fåglar utan någon tvekan! Och inte försökte hon sno någon fågel ur munnen på Glenn heller! Mycket
glädjande med framtida prov i åtanke. Provsäsongen är ju inte allt för
avlägsen, så det är ju dags med lite framsteg nu…
Hedvig fick också vara med och agera parhund åt Lisbeths
äldre hund, egentligen alldeles, alldeles för svårt för Hedvig, men hon fick
göra övningarna med lite mer hjälp bara, så fixade det mesta sig där också J
Ser fram emot varenda träning nu, och jag tycker att Pinja håller ihop bättre och bättre. Hon fick ett anfall av flattefnatt i söndags, men när det väl var avverkat och vi hade andats ut så var det borta. Det kommer fortfarande ibland i lite pressade situationer - som att hon måste övertyga hela världen om att hon inte vill vara något hot - men det är mer och mer sällan det dyker upp! Vi har även börjat
fundera på flatmästerskapet i augusti för Pinja. Med tanke på hur uruselt både
unghundsderbyt och senaste WT’t gick så är jag väl inte klok som tänker i de
banorna, men nog vore det kul att vara med. Nu är väl läget att jag måste
starta i ökl antar jag, eftersom jag trots allt har med mig mer än 75 p på ett
WT under förra året…. Nåja, vi får väl se hur det går med den saken.
VardagPosted by Ing-Mari 09 Jan, 2012 06:18:24Jag tillhör ju helt klart dem som egentligen vill ha snö och åtminstone någon minusgrad när det är vinter, men jag måste ändå erkänna att det har sina fördelar med den här sortens vinter också... Det kan faktiskt ge en extra kick i jaktträningen. Förra året tränade jag hundra olika varianter av "klockan" på svärfars åker, i en upptrampat kryss som mest liknade en rodelbana... Vilket förvisso inte var någon dålig träning...
I fredags träffades vi, Birgitta, jag och Lisbeth och tränade en stund i ett underbart solsken i en åkerkant! Vi började med att köra i par, en markering kastades på andra sidan om ett djup dike in i skogskanten, men en dummy var placerad (utan att hundarna sett) nere i diket, så vi skickade hund nummer ett på markeringen, men blåste stopp och närsök vid diket. Sen fick hund nr två hämta markeringen, och så skiftade vi så alla hundar gjorde båda varianterna. Inte alldeles helt lätt tyckte Pinja, men hon fixade det! 
Nya dummies lades ut på samma plats som markeringen, för senare behov...
Dubbelmarkeringar därefter, och minns ni Pinja som tyckte det var skitsvårt att hålla två markeringar i minnet så sent som i onsdags? Nu spikade hon den första dubblen med kastare på åkern och markingar in bland glesa träd, spikade den andra med dold kastare och en dummy in i hög vegetation och den andra utan någon referens alls ut på åkern. Sista dubblen var svår, kastaren syntes inte för hunden och tvåan föll i hög vass och ettan i en skogsbacke efter ett dike med mycket växtlighet. Hon gick först på tvåan men hittade inte direkt och tänkte släppa den och gå till ettan, men det avbröt jag så gjorde vi om den från början, och då spikade hon båda. Varvade dessa markeringar med linjetag både till vår första markeringspunkt och ett långt utmed kanten till en av de andra. Den långa blev lite jobbig, men annars gick det jättebra.
Jag är faktiskt riktigt nöjd. Framför allt är jag fantastiskt nöjd med att inte ha behövt ta fram kopplet, eller ens säga till fröken Pinja mer än vid något enstaka tillfälle, under hela träningen från bilen till bilen! Trots att det måste vara en rätt rejäl störning att stå ute i marken och kasta markeringar som sedan andra hundar far förbi för att hämta. Jättenöjd med just det!
Sedan körde vi "gamlingarna" en sväng, och Hedvig började väldigt klent (fattar inte vad som hände, hon kändes jättelåg! Kan det vara blotta minnet av elstängslet och samma situation som satte sig så djupt?) men spottade väl upp sig hyfsat på slutet. Ibland känner jag att det skulle vara jättekul att starta henne igen, men starta en sjuåring i nbkl? Njae det lockar ju inte jättemycket, framför allt som jag vet att hennes simteknik gör att vi aldrig kan få en etta hur bra hon än gör allt annat... Nä, hon får hänga med och köra för att det är kul och som träning för både nos och kropp!
I lördags testade jag Pinja med fågel på ett par lätta linjetag och markeringar, och det gick skapligt tycker jag. Inte klockrent, för det är lite fiffel fortfarande, men det är ändå inga riktigt stora konstigheter. Skulle bara vilja speeda upp snabbheten i upptagen, och få bort den där tvekan som gör att jag också blir tveksam...
Igår blev det en lång promenad med bara Pinja och några dummies. Spanade in en riktigt bra träningsmark och fick lov till den, och fick även till ett par låånga linjetag och en bra stoppövning 
Känner mig riktigt laddad och vill träna hela tiden nu! Och som grädde på moset fick jag ett spännande telefonsamtal igår, som jag tror kommer att innebära positiva saker för mig under kommande år 
Så kanske ska man inte deppa över att julen är slut, utan se framåt i stället, det finns ju mycket att hämta där också!!
VardagPosted by Ing-Mari 04 Jan, 2012 19:47:11Japp, idag har vi tränat jakt igen Trodde nog att stormen Emil skulle sätta käppar i hjulet, men när vi bara hade skjutit fram träningen ett par timmar så var det ett ok träningsväder.
Vi lade ut två målområden för linjetag. Den ena över äng och sedan in bland träden, den andra över äng, stenmur, väg och upp i en backe. Sedan placerade vi ut två kastare för markeringar. Först två enkla, som vi sedan satte ihop till en dubbel. Dubbelt är svårt, särskilt som den ena i paret var svår redan som enkel... Efter den dubbla tog jag en enkel igen, vände om och skickade på båda linjetagen, och hon gjorde dem så bra! Kort transport tillbaka och hämtade markeringen, som hon kom ihåg 
. När alla gjort ungefär likadant skickade vi på ytterligare varsitt linjetag (samma målområden). Den gången stannade hon upp på muren, vet inte riktigt vad som hejdade henne där, men hon fortsatte i alla fall ut... Fick en bonusdummy som var "överbliven" i det området och på det skicket gick hon klockrent över muren och ut.
Kort fika, och sen lade vi ett sök i en kulle och ut på ängen på andra sidan. Ingen hjälp av vinden som vi hade i ryggen, så de fick verkligen jobba och jag tycker Pinja gjorde ett jättefint sök. Och hon försökte INTE sno dummy ur munnen på någon annan! Efter två hittade på söket fick vi en markering i motsatt riktning med en stor och tung dummy. Inte helt lätthämtad, men det gick bra.
Som avslutning fick vi en lätt dubbelmarkering och då gick det bra med båda två :D Jag är helnöjd med Pinja idag. Helt med men helt stabil! Och löste allt utom den svåra dubblen riktigt fint! Denna känslan vill jag konservera och spara 
Här är ett par bilder som Christer Andersson tog när vi var ute hos Gitte förra veckan.
. Pinja letar efter en väl gömd dummy i gräset.
. Hittad!!
. Å så en till...
Häromdagen var vi ute i skogen och passade på att träna på stoppsignalerna under rastningen. Det gick riktigt bra, så nu ska vi "bara" få det att funka även när det finns dummies och egen "kan-själv"-motivation...
Igår körde vi räddning som vanligt. Inga konstigheter varken från vår eller hundarnas sida! Anders var med och Haddock fick köra ett race också. Det var rätt länge sen nu, och han tyckte minsann att det var roligt ;D
VardagPosted by Ing-Mari 29 Dec, 2011 10:28:20Ja, det känns som jaktträningen har kommit igång lite bättre igen, och det känns himla roligt! Tycker nog att Pinja just nu tar två steg framåt och ett tillbaka i stället för tvärtom som det var en period i somras/höstas.
Helgen före jul tränade jag, Helena och Lisbeth på för oss ny plats, och Pinja var närmast hysterisk när jag tog henne ur bilen. Det var mycket nära att jag stoppade in henne i bilen och åkte hem igen. Men till hennes försvar ska sägas att hon var väldigt dåligt både aktiverad och rastad under rätt lång tid innan, så lite förståelse får man kanske ha... Även om det inte är okej ändå. Hur som helst, efter en stunds fotgående och uppskärpning så blev det ett hekto bättre, och när vi väl kom igång så kändes det ok. Vi planerade en korrigering av att hon gärna snor dummy i munnen på annan hund, och den verkade funka, för när vi gjorde om övningen, så räckte det att jag harklade mig så gick hon ut på sök i stället :-) Om det sitter i är en annan femma, men det lär vi märka så småningom.
Vi växlade alltså ett ganska tufft sök med linjetag-stopp-närsök och ett ganska långt linjetag tvärs över en mur, en väg och sedan upp i en backe. Det var svårt för Pinja redan "på pappret" men blev inte lättare av en lös hund som ville vara med och kolla läget. Det var en söt liten dreverflicka som inte gjorde en fluga förnär, mer än att hon var i vägen :-) Den lilla drevern sprang runt hos oss en bra stund, en trots detta lyckades faktiskt Pinja få hem dirigeringen till slut, och då blev jag lite nöjd. Sen blev det svåra markeringar nerför en slänt in i en granplantering. Det tyckte jag inte att Pinja fixade så vidare faktiskt, hon låste väldigt hårt i helt fel område, och gick dit gång efter gång. Fattar inte varför riktigt...
I tisdags var jag hos Gitte en sväng. Där var även Ewa och Christer med sina hoffar, så man kan ju säga att Pinja var lite katt bland hermelinerna men vi kände oss väl till mods med det. När hoffarna kört sitt uppletande på en åker, så vände vi på steken och körde ett dummysök med ett par dummies på åkern och tre inne i tät skog brevid. Ville gärna ha gränsövergången med i söket. Tycker att Pinja gjorde det riktigt bra, inga konstigheter alls att byta terräng och hon hittade dem snabbt. Fast med ett ärevarv runt "publiken" på väg in... Förstås...
I stället för lydnadspass gjorde jag ett par linjetag, med stopp och närsöksignal, och sedan ett rakt linjetag utan stopp. Då hade vi också med en främmande störningshund, och det är ju alltid nyttigt. Hon brydde sig dock oväntat lite om honom, så det var bra!
Igår körde vi lite igen, bara Lisbeth och jag, och det blev riktigt bra måste jag säga. Först körde vi våra ynglingar Glen Labrador och Pinja Flat (Pinja har faktiskt fyllt två år så snart får jag sluta kalla henne yngling, eller skylla på hennes ungdom när hon inte sköter sig...). Det allra första vi gjorde var att lägga ut ett målområde för ett senare linjetag. och sedan kastade vi enkel- och dubbelmarkeringar åt varandra i rätt klurig terräng. Inte så svår rent markeringsmässigt, men blöt, knölig och tungsprungen. Två markeringar på samma linje blev lite för svårt för Pinja, men i övrigt gick det bra. Om man bortser från att hon varannan gång försöker lämna dummyn till kastaren eller dennes hund... Vad ska jag göra åt det? Att kastaren skäller på henne och försöker köra bort henne hade helt motsatt effekt, så det är väl bara att fortsätta nöta på och belöna extra mycket de gånger hon faktiskt kommer direkt...
Vi körde på med en hel del markeringar, och Pinja -som hade varit på nästan en timmes skogsrunda före träningen- blev riktigt trött på slutet. DÅ var det dags att köra vårt linjetag... Från halva den knuggliga blask-betesvallen, över ett brett dike, upp över en lite bättre äng i ett uppförslut och ut i stenröset i bortre kanten. Egentligen kändes det för svårt, och trött var hon som sagt, men den lilla raringen spikade den! Så jag bestämde mig för att avsluta där.
Sedan tog vi ut Hedvig och Whiskey och lät dem dela på ett sök på ett klurigt ställe där jag kört tidigare och där jag vet att det blir svårt. På första skicket springer Hedvig över området på bredden, och plötsligt skriker hon. Inte ett litet "aj, det gjorde ont - skrik", nej hon skriker och skriker och skriker och springer på nåt märkligt vis med kroppen ihopknuten. Jag trodde hjärtat stannade i kroppen på mig! Jag såg framför mig hur hon slitit sönder ett ben eller fått en vass pinne upp i buken eller nåt. Lilla vännen har råkat ut för något vi inte ens kunde tänka oss! Genom området löpte ett stängsel med två ståltrådar. Det kunde väl bara inte vara ström på?? Grinden var ju öppen och inga kossor så långt ögat nådde? Modiga Lisbeth gick fram och kände på tråden, nä ingen ström. Jag kände på hunden när vi lugnat oss en aning. Ingen hälta, inget blod, inte öm någonstans... Konstigt? Vi körde vidare, men Hedvig ville inte gärna söka i det området igen... För att få söket klart och få ut Hedvig i rätt område gick vi lite närmare, och rätt som det är råkar jag ta i den strömlösa tråden - och fick en sån smäll! Förklaringen kom lite senare när jag kastade markeringar åt Whiskey. I ängskanten stod en solcellspanel, kopplad till någon batterianordning till elstängslet. Och vid denna tid på året räcker nog bara solen till en puls då och då, och med fyra tassar i vatten och fuktig i pälsen så blir det en rejäl smäll. Stackars min söta Hedvig!
Körde därefter några enkel och dubbelmarkeringar, och jag tycker Hedvig som ju inte är så seriöst jakttränad de senaste åren, skötte det riktigt bra! Som avslutning samma linjetag som unghundarna, det blev kanske inte så snyggt, och vi fick gå lite närmare men dummyn kom i alla fall hem.
Mycket nöjd med dagen åkte jag hem, och hundarna har sovit sen dess. Nåja, nästan i alla fall :-)
Det är dåligt med fotograferandet just nu, kanske kommer det några snart, men för att lätta upp inlägget lite i alla fall, så slänger jag in en arkivbild på trutapporterande Pinja från i somras!
VardagPosted by Ing-Mari 18 Dec, 2011 08:40:34Jag är verkligen en helt förfärlig bloggare, jag vet… men nu känns det
som att tillvaron stillar sig lite efter en intensiv höst, och med lite mera
tid väcks också lusten att dela med sig. Har gjort flera inlägg på en gång nu, kändes
bättre att dela upp lite, även om det blir lika mycket ändå.
Förra helgen var vi ett ganska stort gäng som var inbjudna till en jaktträning i Grännatrakten. Jag tackade ja på en gång, och fast jag bara kände två av alla 15 i tillställningen så var det en jättetrevlig - men gräsligt kall - träning. Det första som hände var att mina oljechaps gav upp i ena dragkedjan 
åhh, vad jag är ledsen för det! De har varit så helt underbara!! Fast de har varit otroligt bra och hängt med sen jag började köra jakt med Maiden, så jag måste ha köpt dem antingen -98 eller -99. Knappast läge att klaga på att de gått sönder 2011 då...
Vi delade upp oss i tre grupper, lite efter nivå på hundarna, och sen gick vi runt på stationer. Det var långt ifrån klockrent på första stationen, där körde vi ett målområde på
andra sidan om ett krondike dit vi skickade på linjetag. Efter första skicket
fick vi en störningsdummy som Pinja (som annars brukar vara bra på det) hade
svårt att släppa först, och när hon väl släppte den, så fick hon den i vind på
vägen ut till målområdet och vek av igen... Men jag lyckades fantastiskt nog
stoppa och dirigera om henne till rätt område, fast det egentligen var längre
avstånd än vad vi är vana vid.
En av gångerna tog dock lusten över, och hon hann ta dummyn innan jag kunde hejda henne.
Sen gjorde vi två ganska kluriga enkelmarkeringar, den ena brant uppför en
bergknalle och den andra över en stenmur ner i en "gryta". Vi byggde på dem i
avstånd och satte tillslut i hop dem till en dubbelmarkering, som Pinja spikade,
bra gjort för vi har inte gjort mycket dubbelmarkeringar.
Korvgrillning och prat en
stund, och sedan blev det walkup, med två målområden och markeringar med apportkastare. Med 15
hundar på linjen, mycket skott och det började dessutom skymma, så valde jag att
bara gå med i linjen och Pinja fick inte hämta något alls. Fotgåendet var
verkligen inget vidare, den var slarvig men hon kändes ändå inte som hon låg på gränsen till att
knalla, så det kunde väl varit ännu värre...
Det var en givande dag, men nästa gång ska jag se över min fotbeklädnad. Svårt när det är både blött och kallt. Måste investera i ett par nya kängor, de gamla har spruckit i skinnet och är förvisso fortfarande sköna att gå i och funkar bra när det är torrt, men inte annars...
Sådärja, nu tror jag att jag är ifatt. Har förstås hoppat över rätt mycket...men det kan ingen hjälpa. Lovar som vanligt att försöka bättra mig!
VardagPosted by Ing-Mari 18 Dec, 2011 08:29:13Jag har varit och lyssnat på Eva Bodfält. Hon är verkligen
inspirerande att höra, och det hon förklarar visar hon samtidigt med sin egen
hund, vilket gör det hela väldigt tydligt. Hennes föreläsning hette On/Off, och
handlade en hel del om passivitet. Hennes metod bygger mera på att belöna
hundens sinnesstämning än det hunden gör. Hon tog en liknelse med hund som är
som en skakad champagneflaska. Så fort man bara rör korken så flyger den iväg
helt okontrollerat. Alltså blir det aldrig ”varsågod” till en hund som darrar
av laddning och förväntan, hur stilla och duktigt den än sitter, utan först när
den slappnar av och nästan suckar och släpper ut övertrycket. Hon visade och
pratade om att man medvetet kan träna hunden på att snabbt växla mellan
passivitet och aktivitet. Från hysterisk lek till rakt igenom cool på mycket
kort tid. Och även tvärtom, det är ju också viktigt. Har man lärt hunden det från
grunden så tar det inte lika lång tid att vänta ut lugnet när man står i en
träningssituation, då hunden har mycket vilja. Tänkvärt för mig som i Pinja har
just den typen av hund som framgångsrikt eldar upp sig själv och även mig…
Hedvig har ju mycket, mycket lättare att själv växla mellan helt av och helt
på.
VardagPosted by Ing-Mari 18 Dec, 2011 08:27:241 advent, och jag firade med att träffa Lisbeth med hennes
labbe Glenn & golden Whiskey för en stunds träning. Minns ni vädret första
advent?? Det gör jag! Ösregn och full storm. Men skam den som ger sig! Vi fick
till en riktigt bra träning, med två utlagda målområden, som vi varvade
med enkel- och dubbelmarkeringar på
andra sidan om en stenmur.
Sedan
körde vi några markeringar på vilt också, det har jag inte gjort mer än en enda
gång sedan mitt misslyckade jaktprov. Faktiskt tycker jag att det hade ”legat
till sig” åtminstone delvis, och även om det fortfarande är lite mixtrande med
upptagen så var det åtminstone skapligt. Om det får vila lite till så kanske
det blir ännu bättre J
Eller….är det inte så det fungerar?
Vi avslutade med att köra varsitt låångt linjetag som var förberett innan, och bortsett från att någon doft störde de båda yngre fyrfotingarna i början av sträckan, så gick väl det också helt ok. Efteråt var man riktigt urblåst och det var skönt att komma in i stugvärmen igen
